!!!
Har någon nånsin haft den känslan av att man kan något som ingen annan kan. Känner just så nu! Satte på tv4 och det sämsta programmet var på: Stegvis. Frågan var:

"I vilket kroppsorgan hittar du humor vitreus?
a. Ögat
b. Näsan
c. Örat"

För första gången i mitt liv kan jag säga TACK BIOLOGIN! Jag har ju fått lära mig att det är ögat ;)

Då var man arton år - vuxen? Kanske aldrig blir vuxen vad vet jag? Glad är jag ialla fall! =D
Jag tror ändå att Tove förklarar det bäst:

"Jaa alltså gud vad underbart att bli vuxen... Få betala massa räkningar och gå ut på krogen och få sin drink spetsad för att sedan bli våldtagen fem gånger från olika riktningar utav kåta små rabies apor, och sedan kommer filmen till råga på allt också ut på youtube.. och aldrig mer kan du luta dig tillbaka och bara filosofera under bil turen, för då ska DU plötsligt köra... Extra roligt blir det sedan när du föder din lilla apunge, som du måste uppfostra som ensamstående vårdnadshavare och leva på rabatt kuponger(nej inte köpa saker för dem, utan ÄTA dem!)... Ja, där ser man.. oj vad roligt.. Lycka till säger jag bara .. ! *tummen upp!*"

Har jag det här att vänta? På något sätt så får Tove det att låta som att minderåriga är immuna mot att "bli våldtagen fem gånger från olika riktningar utav kåta små rabies apor" haha, men det kan hända vemsom helst!! O_O

Hur som helst så började dagen klockan halv sju då mamma och pappa kom sjungades in genom dörren med *räknar på fingrarna* 4 paket, det femta hade jag fått ett par veckor tidigare. Jag fick en iPod nano (rosa!!!), två böcker (Wuthering Heights och Hemligeheter), en jättefin kaffekopp och en silversked av mormor! När jag kom hem ifrån skolan så åt jag och mamma en skitgoo tårta som hon hade köpt på Frölunda torg. tårtan innehöll vaniljkräm, vaniljhallon och passionsfrukts-mousse med marispanskal! SKITGOTT! Finns lite kvar tills idag =D=D På kvällen sedan så begav vi oss till Jensen Böfhus där jag ått jättegod stek med TZATZIKI!! Efter det åkte vi hem och drack kaffe (+ ett glas Rosé vin!!!!! :P) och åt tårta igen! =D

Födelsedagarna såhär års är inte alls så som det var förr, och det kan ju bero på att inga av mina bröder bor kvar hemma, bara en bor i Borås och två endast kvar i Sverige. Den äldsta har bestämt sig för att flytta till Norge.

När jag var liten var filmkameran och kameran framme hela dagen och alla kom in och sjöng på morgonen och man fick frukost på sängen. Sedan gick man och längade efter att farmor, mormor och morfar skulle komma på middag, kaffe och tårta. Detta är nog en av de sämsta "grejjerna" med att vara sladdbarn - när bröderna är borta så känns det som att man inte har någonting kvar.

Ni som har yngre syskon hemma: Var glada för det! Ni anar inte hur mycket ni skulle sakna dem om de inte fanns där.

Tack VÄDRET för den fina solen jag fick igår! =D

"Men jag vispade ju bara lite för hårt!"
Haha! Mamma skulle hjälpa mig att baka och vispen gick av på mitten!!

25 kakor ska bakas inför morgondagens föräldramöte. Jag har bakat tre olika sockerkakor; en vanlig, en choklad och en choklad med lime. Jag tycker att jag är ganska bra på att baka (Vad du än tror lollo! :P) Dem gånger jag misslyckas är när jag har bakat med Louise. Antingen blir det för mycket vatten eller så glömmer vi bakpulvret och ibland så gör vi allt rätt men det blir ändå fel. Som den gången vi bakade drömmar. På något sättblev det för mycket fett i dem, fastän vi förljde receptet och resultatet blev platta stora kakor som nästan gled ur händerna av oljan. Minns du?

Maestro: Lenas sång från filmen Så Som I Himmelen

Tävling...

Ok, nu är jag anmäld.

Nu är det bara att hitta fyra motiv att ta fyra fina bilder på som ska utstråla glädje och skicka in till GP Lilla Årets Bild. Man kan vinna en jättefin kamera och den skulle vara min egen. Jag har en massa idéer i huvudet, men dem känns så omöjliga. Bland annat så skulle man kanske få ett foto där ett barn springer till sin mamma/pappa på flygplatsen. Hoppas att man kan få till något bra i Bristol om mindre än en månad, men direkt efter den resan måste jag ha fyra bilder för den 16 mars ska dem vara inne.

...kanske kunde få en bra bild på hästarna när dem springer in från hagen...

En stilla dag...

Jag känner mig så trött efter dagens äventyr.
Däremot är jag väldigt varm (till skilland från dig ;D) Det var så härligt och roligt när vi begav oss ut på hästryggarna på väg mot Häglared och för en gångs skull var det jag som skulle visa dig en ny väg. Hade inte det dumma trädet fallit rätt över vägen hade nog vår dag blivit riktigt lyckad. Men, dumt nog bestämmer vi oss för att gå av stigen in på Sjuhäradsleden (vilket för dem som inte vet, är en väldigt liten stig just där) och försöka hitta en väg runt tallen. Naturligtvis, en bit in i skogen så ser Yatzy (min häst) något som skrämmer henne (eller?) för någonting hindrar henne från att gå över den frusna leran. Vi stod nog stilla i en kvart, hon bara backade in i granarna. Jag var så rädd att hon skulle skada sig och Skippy började bli irriterad och frusen, det var iskallt ute. Vi gav upp, det fanns inget att göra.
På vägen tillbaka till den ursprungliga vägen tvärstannar hon igen! Jag visste inte vad jag skulle göra, hon bara slår av och bryr sig inte om minsta lilla när hon inte vill gå. Hon backade in bland stenarna och jag höll på att få panik, bara hon inte trampar i ett hål! Som tur var gjorde hon aldrig det. Vad vi drog och drog Louise. Vad stressad och uppspelt hon blev, stackarn. Hon var rädd för något men vad? Hon gick ju så snällt förbi på ditvägen. Det jobbigaste var att det var den enda vägen ut! Vi var antingen omringade av vassa stenbumlingar eller bäckar och fallna träd. Varför skulle vi gå in här för? Det slutade med att du fick snabbt rida hem och hämta mat till Yatzy att locka med. Om du bara visste vad orolig hon var när du försvann uppför backen och hon var så nära att gå, men det hon såg var ändå alldeles för läskigt, dett kunde ju sluka henne hel.
När vi skakade mathinken precis framför hennes gråa mule såg hon så söt ut. Verkligen sträckte så långt hon kunde för att få lite gott och små, små myrsteg framåt för att komma närmare men det läskiga fanns fortfarande kvar och lurade. Efter många om och men, smackande och lockande så gick hon tillslut förbi. Så stressad hon var. Hon stod inte still och har nog aldrig gått fortare hem i sitt liv. Vi stod nog där i nästan en och en halv timma, Lollo, men vi lyckades!

På bild: Louise och Skippy

Åsiktsfrihet och demokrati?

Sedan jag gick med i Muf i höstas har jag fått kommentar efter kommentar och många är negativa. Jag tar inte åt mig personligt, men när någon som är lika gammal som jag säger att jag är "för ung för att ha en politisk ställning därför att jag inte vet hur det är i arbetslivet som vuxen" etc kan jag inte låta bli att reagera. Snacka om att hacka ner någon. Har jag fel eller har inte Sverige rösträtt vid 18 års ålder? Det är två månader dit för min del så vid valet 2010 så får jag rösta för första gången. Men det året är det över 65 000 ungdomar som fyller 18. Ska vi säga till dom att "Skit i att rösta, du kan ju ingenting om hur det är att vara vuxen". Ska vi verkligen berätta för dem vad dem vet, kan och får göra? Är det demokrati? Nej, när jag har en politisk diskussion med någon så säger jag inte "du har fel", "hur f*n kan du tro något sådant" till någon som har en annan åsikt än vad jag har. Varför säger folk så till mig då? "Hur kan man engagera sig i något som man inte vet någonting om?" får jag höra. Det verkar som att personen som sa detta verkade tycka sig veta mycket bättre än jag.

Nej, jag kan inte all politik i det Moderata partiet, men jag har hört och sett tillräckligt mycket för att få en uppfattning. Om 296 935 personer, vilket är 5.53% av sveriges befolkning, kan rösta på ett nytt parti ENBART i sympati för en flock sälar så kan väl jag få ha en få ha en politisk åsikt där jag faktiskt tycker som jag tycker på flera punkter utan att bli dömd.

Irriterad och trött!

Det började med att jeg letade efter roliga klipp med Björn Gustafsson (underbar komiker!). Jag kom över ett forum på facebook där det var en tjej som frågade "Hur många av er kommer in på White Room?". Nästan all svarade "HA! Om jag kommer in? Jag kommer knappt ut!" Vilket var nog det rätta svaret enligt min mening. (sök "parlamentet white room" eller någonting sånt på youtube för er som inte såg det avsnittet. Fruktansvärt roligt!) Däremot så var det en som svarade (direct quote):
"Skulle jag gå ner 10 kg,blondera mig och börja klä mig i DKNY skulle jag bergis komma in. Men jag har annat,BÄTTRE sakerför mig."
Den här personen har i denna enda mening utstrålat precis den sunda människa hon försöker vara. Den bättre, mer bildade med en "Jag-bryr-mig-inte-hur-jag-ser-ut-och-därför-är-jag-en-bättre-människa"- attityden och är därmed helt fördomsfri eftersom hon är medveten om alla fördomar. (Härmed INTE sagt att jag inte har några fördommar) Men vad är det hon igentligen säger då? Om man är smal, blond och dyra kläder så kommer man in. FÖRDOMSVARNING! Eller har jag tolkat henne fel? Vad vinner hon på detta? Varför var det inlägget så betydelsefullt? Det spred enbart en negativ ton i vad som annars hade en så positiv. Här skulle Stampes pappas princip från filmen Bambi varit utmärkt: "Om du inte kan säga något rart så säg ingenting alls" eller har jag fel? Jag är måste säga att jag är såååå trött på sådant folk som tror att dem är bättre för att dem försöker leva uti något som dem inte alls gör. Tyvärr har jag träffat på många sådana och därför så reagerar jag nog starkare ju fler jag träffar.

Om jag får vara lite fördomsfull så skulle jag vilja säga att det verkar som att den här personen har väldigt lågt själfötroende önskade att hon var någon annan. För har man starkt själfötroende och tror på sig själv så behöver man väl inte bry sig om andra "vackrare och mer populära" personer, eller? Det gör inte jag.

Nu känner jag mig väldigt fördomsfull, hela inlägget är ju fördomsfullt. Kommer man undan fördommar i dagens samhälle? Kan man verkligen vara helt fördomsfri? Har jag rätt?